Du klär av dig naken o berättar om din törst.
Du lyssnar på musiken och mellan verser , min röst.

Du visar ingen ånger dock du är så klen.
Du fångar ögonblicken i din röst så len.

Många världar svävar i din närvaro så het.
Många blickar viskar hela din hemlighet.

Många nätters talan i blinda klunk av sorg.
Många mornar upplyst i mörker runt din borg.

För du lever och kan den roll du bär.
För du ler i den skönhet av lögn du trär.
Den för dig fram som en fjäder i bättre lager.
Den boostar dig fel i skit som gör dig mager.

Vill du svara livet och ge dig hän dig själv?
Vill du bygga upp dig runtomkring min älv?

Vill du sluta gråta i ditt hjärtas rum?
Vill du dig själv förlåta och
kyssa mig helt stum?

För gör jag inget alls av de jag känner för dig.
Klär du av dig naken helt i onödan för mig.
Det är i ord jag kan förklara
det jag vill att du ska förstå min fina underbara.

Jag kan inte vara något att sitta på när alla andra går och ingen annan står.
Jag kan inte vara ett blandat ting för oss, inte alls egentligen förstås.

Jag är 33 fucking plus 1 med ett trasigt inre barn så snett.
Det är därför inte rätt att linda henne galet hårt
Det kan göra ont och bli så svårt.

Hitta det du söker i det du vill vara för i din hemlighet finns något jag redan vet.