Om jag varit en konstnär, skulle jag tagit fram min palett och en duk, när vi nu passerade udden.
Jag skulle lagt upp en skiss över klipporna och sedan med palettkniv i olja tryckt in det enbuskegröna, fågellavsgula, det svarta i diabas och klyftor. Bohusgraniten skulle fått toner och havet sitt ultramarin. Kanske skulle jag också gett lite vitt som krus på vågorna.

Men nu är jag bara en poet och fick avstå från palettknivsarbetet, där jag stod till rors, tog en gipp och förde vår båt upp mot nordväst runt Häröns sydspets.

"Har du sett", sa min hustru och pekade, "har du sett så måleriska klipporna är"
och jag betraktade henne, min älskade kvinna, hennes skimrande ansikte, hennes hela gestalt, nickade instämmande, tog hem på storskotet och tänkte, att det är just idag, som hon fyller åttio.