Fördrag om att uppfylla någonting och sällan besvärligt,
bara så länge vi är rädda om varandra: håller varandra om ryggen. Säga till varandra: >>Jag vill dig väl.>>

Sedan tro på vad tanterna Titti säger:
I vårt land är vi självständiga och det var länge sedan vi blev slavar under någon annan, oavsett hudfärg.

Björken vid älven

På vägen krävs välvilja, uppmuntran och tilltro.
Fred och ro.

Björken vid älven

Den som rackar ned på andra kanske har haft för lite av medmänsklig tolerans. Rackaren kan väl börja se på sig själv med mjuka ögon. Förnuft och känsla, alla är värda något.

Björkar vid älven

Nyckelhål för utsikt över den här världen är för privat.
Man ska undvika att gå in i detalj på andra människoliv, som när Elsie kokar pölsa och pratar om barnen hon aldrig födde. Hon hade kunnat bli mor till fem ungar. Hon gick särskild med femmor. Vann tävlingar på att stava och skriva fint.

Björken vid älven

Så nu är juli den hetaste sommaren på länge. Gräsmattan är torr som fnöske. Vi ska vara rädda för brandrisk. I de röda stugorna fruktar familjer för inbrott och låser om sig för rånarligor. Hoppas de ertappas på bar gärning, auf frischer Tat med luva på hjässan. Och två hål för ögonen, blå eller bruna.

I bakhåll får man vetskap om vem de är.

Björken vid älven:
>>Det är varmt och skönt, men människorna verkar inte göra likadant som förr i tiden. Nu står de och smusslar här vid trädstammen och vid mina rötter.>>

Björken vid älven: >>De berör inte mig personligen, däremot familjer och landet.>>

Hur gick det med björken?
En björkstubbe vid Viskan i Västergötland heter nu - Alvbjörken, Elp.

En trädkramare hade ristat in ett snitt och några tecken:
>>Använd apostlahästarna.>>

>>Sura träd, vad ska vi med dem till?>> Sedan tog främlingen utan ansikte på sig sin rutiga keps på hjässan. Hans fotsteg försvann in i dimman, slutligen glömskan som är till för återerinring, där han gick.

Om man är sur, en ren känsla och kan lösas upp redan i gryningen.
Betulaceae