Samhället rasar när naiva blandas med likgiltiga i krig. Det är alldeles för knivskarpa kontraster och ingen kan föra begripliga konversationer om vad rättvisa är utan gemensamma fundament.

Det finns ändå de som försöker vara änglar, klistrar på sig vingar och berätta det mesta om hur det fungerade på deras skolgård. Inte är det begåvat, men visst kanske låter det terapeutiskt.

Såklart kan ingen veta vad alla tänker. Det vore övernaturligt, fast det är oviktigt, då drömmar råkar hamna i automateld och ingen känner sig bekväm med att förklara vem som är orättvis mot vem.

_______