Vilhelm Ekelund "På hafsstranden" ur "Passioner emellan" (s. 323)

Där är en muskel i din själ som evigt skall tvina, om du icke förstår att hungra - hungra i hvarje mening. Och av den muskeln beror livet.

__

Landvilja (av mig)
När muskeln tvinar avtar livet, då måste viljan vara benhård. Vara framåt i tiden som är och förgyller.

Färdas framåt mot ditt mål för din inre blick och allt i ljusblommans vara - är.

Av din vilja - händelser sker och täcker över minnen. Hästen reser sig igen ånyo på ruta 1 till Haydn - inger ingen huvudvärk som trampmusiken.

Landviljan har alltid ett träsk, stig då ur det, säg, att du var bergtagen med silvertejp och rep. Lossa på fiskrepen runt vristerna och handlederna fästa i kyrkspiran.

Musklerna, senorna, hjärtat måste slå regelbundet, även om klockorna slår ogint som från en film, som inte faller dig i smaken, men dokumentärer och deckare är bra.

Min själ är tankar. Viljan är minst lika väsentlig, roten till allt det goda som kan hända.