Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kvällen går mot natt

Värmeböljan är av det där slaget som får kaffet att kännas svårtuggat. Det är starkt, förstås, och hett. Mjölk i är otänkbart. Egentligen är hettan sådan som får mina tankar att söka sig till New Orleans. Inte för att jag varit där men för att min hud blir så där medveten, som om jag plötsligt känner pulsen i det som dolts i blyghet.

Förr om åren brukade jag svalka mig i havet men nu blommar det av blågröna alger. Något måste jag göra så jag cyklar. Vinden blåser genom håret, ner i urringningen, fläktar kring de bara benen. Hela stan är full av turister och de tycks komma från många ställen men inte just från New Orleans. Jag hör franska, italienska, kinesiska. Ofta verkar de ovana, de här turisterna, de som vågar sig till Helsingfors. De är lite virriga och ordentligt påklädda. Kanske kommer de för att Finland är tryggt och lite juntigt (i Sverige säger man kanske tölpigt?). Det är liksom okej att vara ovan, alla andra är det också. Jag ler och köper estniska kantareller på torget. Bredvid mig gör en utländsk dam detsamma.

Jag längtar efter kryddor. Eldiga, intensiva. Chili och vitlök, munnen vattnas, jag suktar efter räkor, sötpotatis, lök och koriander.

Hemma är det hetare än någonsin. Jag har kanske anpassat mig och blivit sydländsk.Först skalar jag av mig kläder. Det gamla husets väggar verkar ånga inåt. Huden är fuktig. Plötslig känner jag mig annorlunda, kanske rytmisk, eller dansant. New Orleans pulserar mörk och jazzig. Jag nynnar och dansar genom floddeltan och aktar mig för krokodiler. I det tropiska hemmaklimatet klär jag det röda köksförklädet över bikinitoppen som om det var helt naturligt.

Min sambos avkläddhet stör inte honom. Min kanske gör det. Alla fönster är öppna och i korsdraget verkar kvällsbrisen ljum. Jag fräser lök och olja i pannan. Vi dricker vin. Saltet har torkat till doft på huden. Kvällen går mot natt, en sådan som fortfarande inte mörknar.

En annan natt ska vi spela Mölkky, eller Canasta. Eller Bridge, men då kan det hända att vi är i Frankrike.




Prosa av Mia Bergenheim
Läst 187 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2018-07-19 10:46



Bookmark and Share


  Fulbergarn
Chili och vitlök :) Lustigt nog så tänkte jag på krokodiler i värmen vid sjön
2018-07-19
  > Nästa text
< Föregående

Mia Bergenheim
Mia Bergenheim