Det var väl nån slags Tolkienlandskap där i de övre bergen, och jag var dramapedagog som vanligt, klädde på små alver och sprutade glitter i förväntansfulla ansikten.

Samtidigt pågick ett oerhört jazzjam i föräldrahemmets källare. Pappa agerade kapellmästare med dragspelet som han brukade. Jag hade gärna varit med och jammat, men halkade i trappan och blev påmind om mina andra plikter.

Golvläggningen i storfinrummet. Jag ramlade i mellanlägget hela tiden, det var poröst som nån slags blandning av snöstjärnor och frigolit.

Tanden som jag hittade längst bak på höger sida av munhålan visade sig vara en triangulär kiselsten. Skulle jag börja snacka retorik som Demostehenes eller?

Jaja, jag fixade lite scenografi, tröstade bonusflickan och sa att hennes mamma var välkommen i röran, hon fick ta det som det var.

Själv gick jag och fikade med lilla Nina på Fritidsbaren. Dom hade bara Cirkelkaffe och kanelbullar på grund av personalbrist. Jag svimmade i glitter och sågspån på golvet.