kroppen känns tyngre nu

efter allt grus jag svalt,

alla stenbumlingar

jag rullat in i magen

då jag trodde de var

kärleken och livet

han såg på mig sådär

\'du ser så ung ut\'

han kan inte ha sett

mina ögon då de mulnar

jag bär en saknad här

bland fingrar som pekar

runt runt nonstop

utan att stanna

tror lätt att mina vänner

är fåglarna

fast de tar alla körsbär

och lämnar ingenting

jag har ridit barbacka

och jag vet inte

hur många gånger till

jag orkar sitta upp

det är det naiva du vill åt,

men det skramlar ovant tomt i påsen

främmande röster och fågelskrik

skallrar mot balkonglådan

och jag har inte råd att medverka