Jag hade länge misstänkt att något var fel.

Ingen hade någonsin sett hur chefen såg ut. Han satt på sitt rum, bakom sin låsta dörr, och utövade makt via mejl. Gör si, gör så. Aldrig något beröm, bara kritik och skäll. Vi avskydde honom men ingen vågade längre ifrågasätta eller sätta sig upp. Den som gjorde det sist fick sparken på stubinen. Via mejl.

En sen kväll dröjde jag mig kvar på jobbet. Jag satt på toa och väntade tills alla hade gått hem. Det jag lyssnade efter var ljudet av chefens dörr som låstes upp.

Jag höll nästan på att nicka till där på toastolen när jag hörde ett svagt klickande.

Genast rusade jag ut och sprang fram till chefens dörr och öppnade den.

Det jag såg chockerade mig totalt.

Chefen hade ett kukhuvud. På det röda ollonet satt glasögon och något som liknade röda små tofsar växte längst upp på toppen. Han stank något oerhört, som om han inte tvättat sig på månader.

Jag backade sakta ut och sprang genom kontoret, ut genom ytterdörren och nerför trapporna och så småningom ut på gatan.

Hela tiden ringde vetskapen i mitt huvud: chefen är ett kukhuvud, chefen är ett kukhuvud.

Jag var så uppslukad av mitt förtvivlade tillstånd att jag sprang rakt in i en stor fitta som stod öppen på gatan.

Det är härifrån jag skriver detta och jag kommer nog att få stanna ett tag. När du väl sprungit in i en fitta, så släpper den dig inte i första taget. Men jag tror nog att jag ska trivas här så småningom.

En sak har jag i alla fall lovat mig själv. Jag ska aldrig jobba för ett kukhuvud igen!