...och när handen skissar linjerna syns alltid en krumhet, trots katedralen eller det tempellika som man vill bygga: en del av en helhet. Matrixen är ett fundament. Ett krums sådant, mer eller mindre syns det, men det beror på vem som ser.

Livet innebär alltid en trivialisering av traditioner. Det kräver en ödmjuk inställning till dualismen, om man väljer en dialektik som häver motsatserna, när tesen bär på tes och antites, eller förstärker skillnaden mellan idé och framställning, när allt betraktas för sig och motbilder därför kan upprättas i ett oavslutat sökande. Det är upp till en själv, men det viktiga är samstämmigheten med eller utan syntes - markören av urskiljning och särskillnad med realismen för hågen.