Sentimentala tankar monterar ner mig bit för bit
Gamla minnen känns bra, men nu betyder de väl inte ett skit?
Jag har gått på en tankspridd jävla nit
När jag tänker tillbaka så börjar jag grubbla och fundera
Fina minnen väger stort
Men detta händer inte mera
Upplevelser kan liknas, men tänk om man kunde repetera
Lever i det förflutna och blundar för framtiden
Frågan är när man ska finna den inre friden?