Ibland går jag förbi ditt fönster, men du bor inte längre kvar bakom gardinerna och vårt försök att älska är över för länge sedan. Kanske är meningen med livet att säga hej och hejdå i kaoset av skadeskjutna drömmar om att kunna förankra planeten vid en fast punkt.

Jag vet inte, men jag var som lyckligast när vi strövade omkring planlöst på marknadsplatsen, särskilt de gånger det spöregnade och ingen av oss sa någonting. Vi längtade efter solen vi flera gånger sett tillsammans, sa ingenting om hur det känns att beskäras på varje millimeter hjärta.

__________