där bäckfåran kolliderar med branta kanter
torkar solen varje skvätt förvägen nog att skvalpa

den kritiskt heta kyssen
förångar
återför
skingrar
atomiserar

leran gapar djupsprucken
daggkåpan slokar savlös
alrötterna skaver blottlagda mot ögat

men utan denna hetta
faller inget regn
bäcken tystnar
utan feedback

poeten skrumpnar själv
utan läsarens respons