I sorlande borgar av sorger förträngda
jag stod, och jag drömde om fagrare land
där porlande strömmar om drömmar ej stängda
förvandlade stenland till slotten av sand.

Om detta är valet, och kvalet, att stranda
i blott en mirage utav sländornas slott
så låt mig förspullen och full än få landa
där blodssorg förborgat det blåa i blått.

Jag är blott en löja, en liten att hölja
min is i en visa till lisans gitarr,
en hovnarr att hånad och hårdnad få följa
igenom grå borgar som sorgernas narr.

Men än är här färger i härjat som isa
all svallen som slår mot min murknade mur
i visor som visar hur vingar förlisa
ur urkraft av rödrost och surnad azur.