Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Hammarhemmet



Över fältet ställt i klöver
hamrar himmelshästars hovar
mot det forna sorl som söver
kring i krigiska små lovar,
tysta moln i åskmollsturer
syntes cirruscirkulera
med ett moln av droskazurer
men sen ej rotera mera.

Fältåskådarn hördes hurra
ur urjordisk skrymselskreva;
himmelen att inte snurra
är ett ovan att ej leva,
utan detta vita vimmel,
utan molnens slut som molar
är en himmel ej en himmel,
blott ett blånadshav av solar.

Men jag klipper vilans klöver
tornandes på turens stigar
för det fält som jag behöver
är en inre svält som krigar.
Belsebubs förrubbning bubblar
fritt sin nya frätesfragda
och ur skrevors skrymslor snubblar
skymda skyar innelagda.

Tävlingsdjävulen uppstigen
rödgar horisontrumsremsan
och vindögd i krossmosskrigen
åter oförlåtet ensam
skall jag kall i kaoset kämpa
trasig genom transens trakter
men min egen kamp skall dämpa
kampen emot meningsmakter.

Ovan uppenbaras örnen
så i ängelen envingad
att till taggtrådsvaggartörnen
blotta blå sin slätt blondslingad,
och dess hjässas ljusa båkar
leder mig till närhetsnästen
men på mänskoängen bråkar
hammarhäst med änglagästen.










Bunden vers (Rim) av anathema VIP
Läst 135 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2018-09-21 21:47



Bookmark and Share


  Eva Akinvall (emca~vargkvinnan)
Vad vore livet utan din lyrik ?
Så mycket fattigare !
Tack än en gång . Detta är så givande att få läsa
2018-09-28
  > Nästa text
< Föregående

anathema
anathema VIP