Nu har hösten gjort sig påmind
jag sitter o njuter mitt kaffe, och ser ut
genom mitt köksfönster
och hänförs åter av moder natur...
hon gör mig aldrig besviken,
tänk om man kunde säga detsamma om mänskligheten!

Men när det kommer till oss människor
så verkar det som om vi bara går från ont till värre!
Min själ oroas ständigt av det som sker runtomkring mig
och runtom i världen,
Jag har vänner som är hemlösa, vänner som är landslösa,
vänner som är svårt sjuka och inte får hjälp av vården,

vänner som inte velat leva längre på grund av allt det
tunga och onda som dyker upp, och allt det förljugna
som väller fram likt en svart giftorm!
Vänner som saknar anhöriga som tagits bort för tidigt
pga oförutsedda händelser och människors likgiltighet!
Men när jag ser ut genom mitt köksfönster så inser jag:

Världen rullar på och vi med den! <3