Jag känner mig en aning bekymrad över mitt liv. På sistone har jag suttit på en mängd fik, då jag inte har internet hemma, eftersom mitt hem är fritt från stressande amplituder, men det är klart att det skulle vara kul att få tillgång till internet igen. Inte mer än en liten stund för njutning, men olika plattformer till mitt arbete kräver Wifi. Egentligen kan man bara strukturera om sin tid och sitta på biblioteket, när det har öppet och man kan sitta där ett par timmar om dagen för planering och uppdatering. Just nu sitter jag på en Kinarestaurang och funderar över mina missöden. Förhoppningsvis vänder mitt liv igen, men mitt inre liv är rikt och jag har alltid varit en social och trevlig människa. Undrar bara vem det är som har varit så oförbätterligt gemen mot mig som person, när jag skulle kunnat ha det så bra med familj och barn. Hur kan folk (FNL från kiosken) villfara sig så illa. Nej, jag läste inte kiosklitteratur utan gick till skolbiblioteket och läste deckare och Agathon Sax. Inga sliskiga kärlekssagor, även om jag gillar lyckliga slut som att brosket mellan skelett är smidigt. Mircea Cartarescu Orbitor, om människors kroppsliga kamp om livet, kemiska och fysiska känslor i relation till både inre och yttre upplevelser av den krassa verkligheten. Visioner, att ens litenhet är som den är, men att man kan göra sitt bästa med sina konster. Skavanker och ändå klarar man mycket.

Mina neuroner är glada, men det är någon därute som inte har gjort mig så glad utan drabbat mig hårt med en mängd oförrätter. Men det är inte det att jag vill klaga, då jag är ett höstbarn och en vän av harmoni och känner att det är någon därute som försöker rucka på mina harmonier.

Astronomi tror jag inte mer på än att jag vet att vi präglas av årstider. Om man är född i oktober behöver man lugn och stillhet samt att allt flyter på. Därför måste jag nog gå och lägga mig nu för att sova och vakna utsövd. Harmoniska människor som tycker om att förbli så brukar vara måna om nattsömnen.