Jag tackar backars år att tår haft klack
och styvnat stumt i stygn av sliten läder
som stilkorrekt och stålomhättat kläder
en ytlig blankgestalt av svartnad lack.

Men sprang på klackens black tills lädret sprack
igenom gateloppens stenestäder
där spända löparnervers svettning späder
var sårad tår i likpanikattack.

Jag famlar loppet kallt att handlös falla
för fötters bottenmått kan inte knalla
en enda gränd i ensam maremeter.

Jag kvaddar skinnets skal för kvalens kvinna
men stenutnötta fötters fall vill finna
balans mot alla livserfarenheter.