Och solen gick i gips
mot målnens dukar upp
till hålens måneklips
i grava stjärnors grupp,
för snart föll lystern ut,
var varning, vart beslut
uppsteg i giftigt gips
och ve, men se, att vips
gick bollen bort i bål
mot målad månes stål.

Och bålet dök i duk
mot svarta målarhål
och hålet smög på huk
helt planlöst, men med mål,
och ack, men tack, och ve,
begravs nu grava grus,
han kan ej längre se
eklipsens botmotljus.