Får jag idéer, ni är så oumbärlig...
Så svårt, helt plötsligt...
Är ni den, som kan sänka mörka moln över min lunga, måste
andas in det där tunga bläck svarta sinnet du har likaså...
Ena stunden är så underbar, men så multi komplex att omöjligt dig förstå dina val ibland...
Då din förvirring, omsveps av all din digitala flöde av micro sekunders info av sprakande och insprängande fästen av alla världens hörn av de ni vill men likaså de som ej villja behövas inta...
Ni är nästintill fullkomlig, förutom din skörhet som speglas av ren mänsklighet att det går bara att fyllas till brädden...
Resten, måste förgås längs ryggradens kurage för överlevnad...
För att kunna förstå, det oumbärliga ...
Att det är av dig...
De micro sekunderna som mina idéer föds ur flödets födelse...


Orkiden