noll
ett två sedan paus i fyrkant
en tvåtakt
född under andakt
fyra dagar jag befarar
den som vill mest är den enda som betalar
i lycka
vill lyckas
få alla måsten krav alltid undantryckta
faller platt på repeat under mattor undanryckta
under mina fötter trampar jag på
all min dygd va

säger han är the one and only
pausar mitt i tanken, berättar samma stories
pausar mitt i takten jag är gränslös medvetslös
rabblar allt jag velat säga medan de står där;
stämbanden frös jag
undrar vem som bestämmer här
de undrar är hon genomkär
aldrig någon alltid allas inte deras
vad fan det nu kallas
enda mono är jag i ton till gehörets värsta
crescendo
da capo
allt ni hör mig berätta

sätter mig på kanten det är farligt att tappa
takten i akten och vart har jag lagt den
enda motiverande handlingen sammansatt den
klistrade kroppen på svettiga lakan
våta kinder inför valvakan
tagning i fyrkant andas rök och blundar hårt
medan någon annan håller vakten
jag sa alltid för evigt är för andra
jag vill älska hata blanda
deras saliv med mina milligram
öppnar han ögonen så faller han
platt på repeat under rädslor undanryckta
tagning på bar gärning
sväljer all min lycka

kippar efter andan från den andra
varenda jag aldrig tillhört men omfamnat
sekundärt håller jag allt det fulaste kärt
monotont viskar jag till honom precis vad det är värt.