vi

så slinker solen in

påminner om

att natt

följer på

kvällens brandgula                         

penseldrag

i det hörn av rummet

som kallas verklighet

klär vi av oss

med värma närmar

vi varann

är

hetsiga blodet

smaken den röda

i en mångårdsreflex

från kaos till

det heta målmedvetna

efteråt

glider vi ned

i sanden

vid nattflodens makligt

rinnande ande