9-10/11 2018

Du blåste in som en västanvind
in i mitt kalla ensamma liv

Du blåste ut
alla negativa tankar,
så jag ville ge dig allt -
allt sånt där fint
som jag hade samlat ihop

jag kände på mig att du skulle förstå
ensamheten som gnagde hål i väggarna
och lät mörkret sippra in

du skulle förstå mig

Du var värme
en famn
en kyss
ett liv
tillsammans
-
tills du försvann
lika snabbt som du kommit
och kylan grepp tag i mig
kylde ner, min arma kropp
ensam i soffan
den alldeles för stora soffan
helt sorgligt ensam
precis som förut

-förut -

innan du kom
blåste in som en västanvind
rörde runt i grytan
så allt luktade curry