andedräkten ångar

frostdagens tomma pratbubblor

traskar hemåt

över vitsköra gräsmattan

ser dig sitta innanför vid bordet

vi

på ömse sidor av köksfönstret

utandningsluften blir en skrivskiva

i imman plitar jag dig varma ord

om än spegelvänt

läser du leende

andas och formar du

sinnligt nonsens

på glasets yta