det gjordes tid för tystnad,
tid för att sakna
så länge timglaset fortfarande
inte runnit ut, är tiden bara
min

letade efter de fria vägarna ut
till en höstdag i Oktober
det sista jag såg och mindes
av dina ögon, blåa som havet

såg miljontals ljuslyktor tändas
genom universum
för att låta alla hjärtan
hitta sin plats

den tunna linjen
mellan dröm och verklighet
får dagen att andas in kärlek

måste fortsätta att följa stjärnorna
även om det tar tid
tills stormen lagt sitt täcke över sig

tårar torkar långsamt
lika länge som regndroppar
kan falla

vingar måste få läka i fred
innan änglar kan flyga
igen