Jag står utanför din lägenhet
som så många gånger förr
försöker svälja min förlägenhet
och knackar sedan på din dörr.

Plötsligt står du framför mig
bjuder in mig i din hall
jag stiger på och säger hej
med ett rätt nervöst tonfall.

Våra blickar möts och jag
kan ej finna några ord
du svarar med ett god dag
och min lycka äro gjord.

Äntligen så är jag här
hos dig min älskade kvinna
du är mig så oerhört kär
lova att aldrig försvinna.

© Boa Berg
2006-06-16
05:11