Genom livet skall jag flykta
ifrån födselns forna famn
lyckolyckt, och utan lykta,
utan namn mot havslös hamn,
dit min vita våga yrar
genom råkaskaders rum
förs jag skör dit fyra fyrar
står på rad i blånat skum.

Genom livet har jag ögnat
undanflyktens unikum
men vid vita vatten lögnat
skepnaden i skalets skum,
men en rödgad rymd rör rening
över båkars bad i blått
där mitt rum får mindre mening
desto mera jag förstått.

Genom lyckan har jag flyktat
vartän jag på vågen vart
och vid vita vidder lycktat
all mitt svallningssvall i svart,
mörk, att aldrig mening möta
står jag inför valen kvav
där dess blåvalskval skall blöta
mindre män i djuprött hav.