- Lisa? Var inte du sjuk idag?

- Jo men sen kom jag på att jag inte ville missa luciatåget. Öppna nu Johan! Skynda dig!

Visst ja, det var ju Lucia idag. Hade nästan glömt det. Friskolan hade inget lussetåg på morgonen som normala skolor. Dom väntade till eftermiddagen när lussebullarna från hemkunskapen var klara. Konstigt att jag inte hade känt saffransdoften? Det var väl för att jag varit så upptagen med spelet. 

Jag tvekade ett ögonblick. Sen kom jag att tänka på att Lisa var lätt synskadad. Eftersom  hon såg dåligt och hade koncentrationssvårigheter brukade hon ha svårt att se när Monica skrev på tavlan i klassrummet. Hon skulle säkert inte kunna urskilja detaljerna på spelplanen. Alltså vred jag om vredet igen och Lisa störtade in.

- Johan för fan ring inte till pappa, han vet inte att jag är här! Vad gör du här på toan? Kan du hjälpa mig med linnet? Det börjar om fem minuter!

Lisa krånglade fram ett skrynkligt lucianattlinne och en hög med glitter ur en plastkasse och drog av sig jeansen och tröjan på fem sekunder utan att genera sig. 

- Dra den över huvet Johan!

Lättare sagt än gjort, särken var säkert flera år gammal och alldeles för liten, men Lisa verkade nöjd, virade glitter kring sitt spretiga hår och störtade ut lika fort som hon kommit, utan att så mycket som kasta en blick åt spelet. 

- Lycka till! ropade jag efter henne i korridoren. 

Kvar i nedre högra hörnet stod nu en liten grön Dino, en Rhino och en Grino. Grinon såg verkligen sur och grinig ut. Rhinon var den mest spektakulära av spelpjäserna hittills. Taggig som tusan och pimpad med lussestrut och ljusslinga, dagen till ära. Vilken tur att Lisa inte hunnit få syn på hans självlysande gestalt. 

Jag tryckte på startknappen och Rhino III började långsamt röra på sig över spelplanen. Det här exemplaret spottade inte, men han hade andra tricks för sig: med sina tjocka, kloförsedda tassar måttade han hårda sparkar mot den glödande staven så fort jag närmade mig. Han lyckades sparka av en god bit av facklan innan jag äntligen fick in den i hans mun. Till tonerna av Natten går tunga fjät segnade Rhino ner på planen. Det var inte svårt att urskilja Lisas glada röst i kören, hon sjöng både högt och halvfalskt.