Du ville ha något att dricka
i kramperna torkar munnen
den egna tungan smakar illa

Jag hade köpt åt dig
en honungsmelon
stor som en livmoder i femtonde veckan

Jag klöv den och tänkte på dess sötma
så lagom sval som du behövde
så tog jag fram en sked

I ögonblicket som jag gröpte ur den
slog det mig att det var så du kände dig
urkärnad, urgröpt, tömd, halverad.

Din livmoder krystar protester
hjärtat slår panikvolter
för min hand faller kärnhuset
med en suck ner i slasken

Efteråt smakade dina läppar
honungsött
det kluvna köttet kan
kärnfritt
smaka gott ännu