Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att musiken 17

 


Jag vågar påstå att vi alla bär musik inom oss. Att ingen med ett någorlunda normalt audiogram är helt tondöv, även om rösten inte alltid förmår producera tonerna i en sång så som den är skriven.

Ändå har vi alla lärt oss vår innersta musik, modersmålet och dess prosodi utan att ha en susning om just det ordet. Vi vet alltså när en vokal är lång eller kort, och detsamma gäller konsonanter. Betonade eller obetonade stavelser i olika ord, vi har dem alla - rytmen, melodin - vi bär dem inom oss.

"inte alltid förmår producera tonerna i en sång", skrev jag, och minns från den svartvita tevens tider en programserie om min store idol Jussi Björling. Hur han hade en liten svårighet i att hitta en viss hög ton. Då gav hans pedagog honom ett slag - om i sidan eller solar plexus har jag glömt, det är trots allt rätt länge sedan. Men effekten glömmer jag aldrig. Hur tonen klang fint i höjden och Jussi förvånad sade "jaså, det är där den sitter". Och när han väl hade den i kroppsminnet, då satt den där.

Också vi bär språkets musik i vårt kroppsminne.



Och allt detta skrev jag för att jag nyss såg ett schweiziskt teveprogram om murmeldjur i Alperna. Om en människa som älskar och respekterar dem. Om murmeldjurens hållning, när de stod upp - magnifika, kunde platsa på vilken operascen som helst. Om deras kelighet och värme också gentemot murmelmannen. Om deras starka röst, språket de själva förstod, men inte jag.

Däremot förstod jag musiken. Den ljöd i alla svartvita avsnitt, först på en ensam violin, i slutet ur en hel orkester. Bedrich Smètanas symfoniska poem Vltava, Moldau, ur serien Má Vlast, Mitt hemland.

Var gång jag hör den minns jag min mormor och hennes hemlighetsfulla leende, minns pas'han hon hämtade till oss varje påsk, halva andra söndagar, minns hennes tunna cigaretter med pappersholk, Rettigs Klubb 77.

Men allra starkast minns jag hur hon älskade Moldau. Själv blev jag som skolbarn förvirrad över att höra de första tonerna rinna till och bli Ack Värmeland du sköna - för att sedan bli en tyfon av toner strömmande ut över den okända floden på kontinenten. Idag skulle jag närmast beskriva dem som ett havets och livets famntag. Att musiken ...

Att ...

 

 

 




Prosa av Minkki VIP
Läst 64 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2018-12-08 16:34



Bookmark and Share


  Gunwale VIP
Modersmålet lärs in i en annan del av hjärnan än språk man lär sig senare, har jag hört.
Får se om jag kan hitta dom där murmeldjuren och musiken nånstans ...
2018-12-09

  Sorunda-Pelle VIP
Murmelmannen!
2018-12-09

  Nanna X VIP
Jättefin betraktelse över en låt. Jo de fem första tonerna är ju samma som i Ack Värmeland. Min son som bor i Budapest har spelat en del dragspel i Tjeckien.
2018-12-08

  ~Molnspanare~ VIP
Spännande att få följa med dig in i dina musikminnen med sina bilder och tankar. Jussi Björling är också min favorit. Hans sång berör. Och Moldau är så vacker. Jag skrev en text här om hur jag upplever en annan stor favorit. Dvoraks 9:e symfoni andra satsen. Musiken är en mäktig gåva och källa till så mycket.

2018-12-08

  Poeten Salvador VIP
Intressant. Själv behöver jag lyssna på musik för att kunna skriva dikt, och får en ny blockflöjt från Tyskland bara banken förmår ta emot min betalning
2018-12-08

  limerick VIP
Härligt och kärleksfullt berättar Du om fina musikupplevelser både nya och gamla. Verkligen läsvärt!
2018-12-08
  > Nästa text
< Föregående

Minkki
Minkki VIP