Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Ära vare Gud i höjden


Ljusdrottningen ur Sagor för vuxna ljus

Mormor njöt av att titta på programmet som handlade om hur en autistisk flicka hittat sig själv igen efter att ha blivit mobbad. Sådana program fick mormors hjärta att klappa lite extra. När människor stöttades till att se sig själv i ett annat ljus. Och detta stöttande bestod av ett icke-dömande, kärleksfullt utrymme där det fanns möjligheter till skapande. Det var så morfar och hon jobbat med drama, teater och musik. En underbar tid när de gång på gång sett elever som blommade upp. Föga visste hon att hon redan samma kväll skulle få möjlighet att stötta en medvandrare. Och en medvandrare från sagovärlden till råga på allt.
Vad var det för ett ljud från verandan. Det krafsade och mormor trodde att det kanske var katten eller kanske räven som brukade komma och knycka skor. Bäst att kolla tänkte hon och öppnade dörren.
På trappan utanför låg en ihopkrupen varelse och gnydde.
-Vad är ditt namn frågade mormor. Inget svar. Vad kallas du? Varelsen mumlade något som inte gick att urskilja. Hon var täckt av damm och smuts och håret hängde i testar.
-Så hemsk jag ser ut sa hon med svag röst och försökte dölja sig under sin mantel.
-Äsch det är bara damm sa mormor. Kom in får du duscha av dig. Och ta av dig kläderna så ska jag tvätta dem åt dig. Du kan berätta vad som hänt under tiden.

Varelsen började berätta. Hon kände sig skyldig. Oklart för vad. Hon grät så att hon skakade. Då och då verkade hon bli så arg att hon knöt sina händer. Men så började hon gråta igen. Mormor förstod henne känslomässigt. Hon hade själv vid en av sina andliga kriser haft en upplevelse av att liksom vara Shiva och hon hade känt hela världens skuld på sina axlar.
-Gråt du sa hon och strök varelsen över håret.
Och nu hände något märkligt. Tårarna rann nedför hennes kropp och där de rann blev färgerna klarare och liksom lysande. Mormor tittade upp men var tvungen att sluta ögonen igen. Hela rummet badade i ljus. Ett underbart, varmt och kärleksfullt ljus. Och mitt i rummet stod en vacker, reslig kvinna med gyllenblont hår.
Mormor fortsatte att stryka henne över håret och sa:
-Att du har rest dig ur ditt mörker är fantastiskt. Du är som en ljusdrottning.
Kvinnan framför henne tittade upp.
-Det är mitt namn sa hon stadigt. Jag minns det nu. Isadora Ljusdrottningen. Jag minns också att när vi ser och tar emot varandras gåvor förändras världen. Att ära varandra och oss själva gör underverk! Det är det högsta kreativa skapandet. Sen slutade hon prata och de tittade på varandra en lång stund under tystnad.
Vilken helande händelse tänkte mormor. Hon var oerhört tacksam och glad att se förändringen utspela sig rätt framför hennes ögon. Åh, vad alla varelser gick igenom mycket. Vilken styrka. Mormor kände för att föra samman sina händer och buga för Ljusdrottningen.
-Namaste, och tack för dig, sa hon. Detta ska jag minnas. Det var som att se Fågel Fenix resa sig ur askan. Hon log och fortsatte
-Nu tror jag att jag förstår uttrycket Ära vare Gud i höjden och fred på jorden bättre. Och det kunde heta så här också. Ära vare alla varelser på jorden och Guds fred. Eller Om Namah Shivaya. Ära till Shiva. Vårt inre Själv.




Prosa (Fabel/Saga) av ecel
Läst 350 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2018-12-10 16:27



Bookmark and Share


    Siia
Underbart att se och bli sedd av ljusets drottningar inom oss. Glädjande saga. Tack!
2018-12-18
  > Nästa text
< Föregående

ecel
ecel