Det var mulet.
Men sent på kvällen öppnade sig en liten, liten glugg längst ner i väster. Och just där uppenbarade sig nymånen som av ett trollslag.
Jag stod ute på trappan framför huset och andades in kvällen och nu ropade jag in till min hustru: "Du måste komma ut. Nymånen står här för oss. Jag vill att vi skall niga och kyssas som vi alltid gör för måne i ny.".
Och min hustru kom ut, sa, ja så fint.
Och vi neg och vi kysstes som vi alltid gör vid nymånesken.
Som vi alltid gjort sen den dag för länge sen då vi första gången möttes under Fontins Berg.