Decembermörkret har en sällsam effekt, dess lockande aningar om snöklädda vidder får mig att kärlekskura, njutningslängta, ta för mig bortom det vanliga, gråkalla.

Jag klär av mig ända in i själen, öppnar mina sinnen, låter brasans grandoftande sprak värma alla skrymslen, myser in mig i det varmaste av täcken, låter mig flyta längs de sinnliga strömmarna. Mjuk musik smeker min hud och stearinljusens orange sken målar rödaktig, flämtande hetta.

I längtans oändliga hav vaggas jag varm, doftas jag vacker, min kärlek så stark; möts av din väntan, vibrerar att älskas i norrskensorkan.