Saint-Gilles-du-Gard´s maskaroner log den dagen
när dess gyllene triptyker speglade vår saga
och kastanjelunden
i ett sista sostenuto
fällde skymningens visir...

Jag tecknade varligt kartor
över din ljumskes kust och ditt bäckens branter
sökte det gränslösa rummets reliker...

Det vilsna vaxljusets tårar
tindrade lika sällsamt
som snön över citrusträden...

och iklädda varats konturlösa andedräkt
tonsatte vi tyst den undflyende tiden...