Ingen uppfinner frånvaron

våra berättelser slutar alltid i monokromi

reducerad till ogiltighet

underordnad

belastad av vikten

kvartsitblek

inrymd i en rastlös drift

av nyanser, luminiscens, aningar

värdelös, flyktig, styrd av inga regler

framför namnen

långt bortom glansen av ting

det tysta som går i gräset

det obeslutade, tvetydigt fascinerande

nattviol och näktergal

Då människan dör

är natthimlen vidsträckt och fri...