Jag är så djävla less på att vara rekvisita i alla andras liv,

utfyllnad

substitut för ensamheten

i väntan på något bättre

..... eller tillbaka till det gamla.

När andras vilja och behov ständig ska uppfyllas

på min bekostnad

och för att "jag förstår"...

Jag ska sluta att förstå och istället ställa krav.

Jag är inte ett plank

inte "ett behov"

Jag är kött och blod... men framför allt är jag känslor.

Styrkan ni ser är bara ett skal - ett skal för att överleva

er egoism.

Nu är det min tur att äta er tillit, ert förtroende, er förstående...

och jag ska lämna tillbaka allt i en sur spya på golvet.

Nu är det nog!