Hela mitt liv har jag varit defensiv,
har tagit jättesmå kliv,
men nu står jag här och spottar
adjektiv, substantiv och saliv.
Kan inte hålla inne mitt känsloliv,
för min hjärna skriker skriv bara skriv,
beskriv saker från ditt perspektiv,
ja, nu är det min tur att vara
kreativ, explosiv, offensiv, effektiv.
Riv upp gamla minnen,
öppna dina sinnen.
Musiken var min enda räddning,
den fick mig att sluta se i grått,
så jag trycker play,
börjar gunga lite smått,
medan jag andfått,
går som om jag hade brått.
Och vägen bakom mig förblir ett minne blott,
enda som är kvar är fröet som blev sått,
och som nu bryter kärlen efter vinter,
ovetandes om vad som egentligen finns där.
Men det är bättre att stupa när du följer din dröm,
än att hålla dig vid liv när du lever en lögn.

Flyg högt även om du ska landa,
spring snabbt även om du ska stanna,
släpp taget även om du kommer ramla,
så kommer ditt liv aldrig nånsin bli detsamma.