Livslågan kämpar för sitt liv inuti,
mot dagens måste-passa-in-hysteri.
Vadå passa in? Lever vi i fantasin?
Där att följa normer är vår enda chans till stearin,
till din låga, eller plåga, snarare,
för de blåser ut ditt ljus för att deras ska lysa klarare.
Förstår du inte vad det är som faktiskt pågår,
så fort bägaren är tom ber de om påtår.
Aldrig lätt, aldrig mätt, vilket sätt,
så går det när hela vår befolkning trampat snett.
När dom som har det bäst är dom som aldrig har gett,
och de som bara ger och ger aldrig får nån rätt.
Vad är det för liv, vi lever idag,
när varenda en tar första bästa chans att fly iväg ett tag.
Med piller, pulver, puffa och drick,
Spelar ingen roll bara det ger dig en kick,
allt för att slippa höra klockan säga tick tick,
och höra människor kommunicera med klick.
Mobilzombies, apokalypsen är här,
den sprider sig igenom elektroniken som vi alla bär.
Symptom är, ångest och misär,
men vem bryr sig så länge du får din karriär.
För i skolan innan du har fyllt 15 bast,
så lär du dig att låta hjärtat ditt ta en rast,
för att känslor som var bra nu är en last,
nu när hjärtat ditt och hjärnan din ska byta plats,
nu när hjärtat ditt och hjärnan din ska byta plats.

Hur lätt är det att le när kroppen gråter,
hur lätt är det att le när det kommer åter,
snälla stäng av hjärnans negativa anekdoter,
för jag glömmer snart bort hur tystnad låter.