Du är rädd att du ska råka lova mig
för mycket.
Att du ska spendera en stund med
mig för länge och bli så där förtrollad
igen.

Så där förtrollade som bara du och jag
kan göra varandra när vi kliver in i
den där bubblan där ingenting spelar
någon roll.
Där allting annat får vänta hur viktigt
det än är.

Du vet om att jag aldrig klev ur bubblan
när du försvann.
Jag är kvar och drar in dig i den varje
gång jag får chansen.