Jag grät första gången vi låg,
hatade dig första gången du 
slog mig
dog en inre död första gången du
lämnade mig

när du kom tillbaka
tog jag emot dig med glittrande ögon
och ömma, trevande händer
jag tog emot dig och dina 
manipulerande, hårda ord
jag behövde se över mina sätt
vad var jag för typ av person

Jag grät ofta när vi låg och hatade
dig även om du inte slog mig
jag dog fler gånger inuti och började
tappa hår och förståndet

men jag fortsatte tippa på tå,
gjorde justeringar med mig själv
ständigt
för att kunna bli en kvinna
du skulle respektera

Allt för ofta grät jag, oavsett
tid på dygnet
hatet var starkt i mig
och döden närmare än någonsin

mitt undermedvetna,
mitt nervsystem,
hela min kropp, försökte säga mig
att
spring så fort du kan

men jag försökte
och försökte
tills jag inte orkade mer och tänkte att

ja, nu har jag nog blivit galen