För Belsebub, för skinninlindarelden
som sluter tungor mjukt kring tunga ben
jag vandrar vinnarvärlden helt allen
mot västutgångens botförslutna välden.

Förförd av rikedom jag delar dälden
och hadeshavets hud i skållat sken
framflammar stormuppstiget stänkt ur sten
att gunga guldets syndarben mot gälden.

Två kopparmynt försluter mina syner,
två kopparmynt, sen ser jag färden föga
och allt som svallar svart fram kallas gäld.

Men under smala springor smyger dyner
av stränders mull att fylla gyllet öga
där född till väntan står jag oförställd.