Han stod där ensam med en flaska whiskey
han tände en cigarett och grät
hon som såg honom gråta
kunde inte förlåta
i tunneln låg tystnaden tät

Lyktor kastade skepnader mot väggen
de rörde sin egen tid
den som redan blivit år
läkte aldrig några sår
kvar var minnen av en strid

Utanför var gatan vardagens musik
han var cigarettens tunna rök
i hennes blick fanns tystnad
ljuset släcktes i saknad
de fick inga fler försök

© Peter Söderqvist