Ett slitet ram på ett staffli
ett gulnat foto ryms däri
den bild jag en gång fick
väcker tankar och ledsam blick

I frusen bild står tiden still
tankar blir till vad man vill
bilder från den tid som var
minnet runt i cirklar far

Ditt hår var fyllt av glans
det vackraste som fanns
ditt leende som vinden svag
du finns i sinnet varje dag

Jag minns din bildliga förmåga
och hur den brann din kärlekslåga
din tolkning alltid samvetsgrann
kring alla ting du mening fann

Du ville stort gestalta livet
dock var ditt synsätt aldrig givet
din dikt i konstens karaktär
den kunde vara smått prekär

Din bild jag håller i min hand
den sliten är av tidens tand
vi trodde tillvaron var lång
att ändras så i tidens gång

Själens öde fick sitt slut
vår bild den sakta suddats ut
om framtiden vi inget vet
blott en sekund ur vår evighet

(Copyright © ULJO)