hamnar hopplöst efter

landar snett som

om en elefant

vilat i syrenbersån

efter våra tekalas ibland

vill jag bara hyperventilera

mig själv för mig själv

jag vill ha någonting nytt

att säga, att vara

du faller, jag efter som

vore vi ett skrivet skådespel

in i samma mönster,

skriker som en griffeltavla

out of tune tills det tystnar

och jag som skrek orättvisor

i kudden tills den skavdes

kan se hur du skaver mot din

jag vill dig inget ont

viskar jag för döva vindar