jag kan inte se genom ljusa ögon

även om jag sätter mig intill

och ser från ögonvrån

jag har försökt

och jag har filmat

varje stund jag älskat

ibland är det så jag tror,

jag är en övergiven biograf

full av filmer som ingen

längre vill besöka

men så vaknar jag i skratt

och är i min kropp igen

och tror på händer

som håller av och griper efter

varsamt men verkligt

jag sitter i skymning

och vet att det kommer

flera nya dagar