Realiteter uppfattar själen,
Förgäves frätande,
Hon var energi och regn.

Men själva säger vi:
Kom med era intellektuellt ansamlande bränder!

Vi i nuet förväntar oss fullheten,
Vi lämnar ett ont,
Men med en droppe de vinner,
På den kan de inte sålunda glida.

Men själva säger vi:
Livet är mörka rosor för dess torn!
Ah! Det finns smärta?
Tillräcklig att kalla den smärta genom dess apriltårar,
Där domäner strålar och dimmorna faller ner.

Sköljer av det,
Och varje glittrande intervall vi vilt i stora bergen blandar,
Med månen seglar de,
Naturens charm.

Det han rör på sig flingar.