Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
En dikt.


Gamla moln

Och behagligt på ett moln,
Plockade han kvällens beröm,
Innan det hann förstöras,
Låste han sin syn.

Och det är hans
Beröm,
Och och,
Sjung runt,
Till glada sporter.

Gamla moln,
Vård,
Och eken,
Ibland åt vi vår lek,
Och dessert direkt på greenen.

Inget kan går ner,
Ärtpåsar för dig,
Jubla?
Lite av i bar på,
Och värme.

Hon tog mig löst och började säga:
Se den där kvällen, minns Gud, ljus och utrymme,
Att alla strålar,
Och kroppar och ansikte,
När ett tält som sa honom under sig blomma,
Ses vagga så smal,
Nära löv bara ung,
Och hos mig kan han gråta gråta! gråta!
Då sover jag.

Det,
Det var bry dig,
Tom syn,
Att sopmaskiner och avskum,
Och och alla och tvätta,
Då alla som upplösts upp i ängeln ska känna glädje.

Gamla moln,
Och den nersuttna eken,
Hör greenen!
Under så blomma,
Och O pojken,
Så sover jag,
Då alla som upplösts upp i ängeln ska känna glädje.

Piper sången igen?
Så vita skorstenar men de försvann igen,
Medan dig utan kläder vara.

Och klart,
Och glada är vi som vaksam massa!

Gamla moln,
Och ett till,
Bland vår lek,
Och jag som hör greenen,
Under oss blomma,
Då alla som upplösts upp i ängeln ska känna glädje.

Dalarna vilda,
Av ljus,
Så sover jag.
Så sover jag!




Fri vers (Modernistisk dikt) av Lars Johansson
Läst 112 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2019-01-30 18:23



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Lars Johansson
Lars Johansson