Det kommer så många ord 
ur alla de där munnarna, de 
som formas kring orden som 
laktritssnören och ballonger 

och jag ser på munnarna, hur 
de öppnas och stängs och vrids och 
sträcks och tänjs och 
byter skepnad och färg 

och orden blir alldeles ihåliga, de som 
borde vara så viktiga, de som 
hörs, som dånar, som hänger kvar i luften 

och munnarna växer sig större, de 
lösgör sig från sina ansikten, 
sina huvuden, sina kroppar, de 
svävar fritt 

och jag, 
jag bryr mig inte