Så lärde du dig leva, lärdes svika
din lidelse och inre ideal
att skilja fattigfolk från värdigt rika
och produktion från poesi banal.
Så lärde du dig prisa is och penning
likt elden prisats av Neandertal
och kalla statusrus för kärlekskänning
att bekräfta sig i än ett ytligt skal.

Jag lär mig aldrig leva, aldrig andas
i takt med andra andors andetag
och kan, fast jag försökt, ej helt beblandas
harmoniskt med min mänska av idag.
Jag prövat att förråda råd och prisa
mitt skökoskal på manlighetsmanér
men vill blott väva än en villovisa
att glömma att jag lever liksom er.