Jag plöjer i själens djup,
söker där en förklaring,
Det leder mig till ett stup,
medvetandets förvaring.

Där finns ett syfte att nå,
i dunkla aningar gömt.
Förklaringen att bestå
så som jag aningslös drömt.

Allt närs i drömmarnas värld
där innehållet bedrar.
Det kolnar på tvivlets härd
där endast aska blir kvar.

Men lågan som där brinner
härjar värkande själ.
Jag söker och jag finner
en tröst jag känner så väl.

Så står jag vid stupets rand
med nyupptäckt förklaring.
Lågan i aningars brand
förgås i själens daning.